I de flesta förskolor idag försöker man arbeta med ett främjande arbetssätt, d.v.s. att alla barn ska gynnas språkligt av det man gör. Ofta arbetar man medvetet med rim, ramsor, sagor, man målar och leker med språket. Det går att se tidigt om ett barn verkar ha en benägenhet för en språklig sårbarhet då det kan ha svårt att uttrycka sig, inte hittar orden tillräckligt snabbt och kanske missförstår vad andra säger. Ganska ofta handlar det inte alls om dyslexi utan om barnets mognad, vilken stimulans barnet får i hemmet eller att bara lite stöd behövs för att komma till nästa nivå i sin språkutveckling. Därför är tidiga insatser viktiga för alla barn men speciellt för barn med någon form av språklig svårighet.
När barnet börjar skolan är det oerhört viktigt att fånga upp signaler från personalen på förskolan, så att det inte uppstår ett glapp i stödet utan att barnet får adekvat hjälp direkt. Det är mycket nytt när man börjar skolan och då finns risken att skolan förknippas med stress och negativitet om de känns för svårt med de uppgifter man ska arbeta med. Om ett barn misstänks ha dyslexi ska man göra en dyslexiutredning hos logoped.
