Enligt Skolverket har alla barn rätt till en utbildning som utgår från deras egen nivå och som gör att varje barn utvecklas så långt det är möjligt utifrån de egna förutsättningarna. Det här låter ju fint men det är inte alltid alla barn får rätt stöd i skolan. Det kan handla om att barn inte upptäcks i tid, eller inte alls. Det kan var en resursfråga eller att skolans ledning inte tar tag i frågan tillräckligt.
Om lärare eller föräldrar misstänker att ett barn kan ha dyslexi, ska detta t
as upp till diskussion. Skolan ska alltid erbjuda stöd oavsett varför en elev behöver det men i fallet med dyslexi, gynnar det både barnet och skolan att få kunskap om exakt vad eleven har svårigheter med. Om man inte vet att det handlar om dyslexi utan bara gissar, kanske man sätter in fel typ av stöd, med följd att eleven inte alls upplever någon förbättring i läsningen eller bättre skolresultat. Det är knäckande både för eleven och för de lärare som försöker ge stöd. Specialpedagogen spelar en mycket viktig roll i denna kommunikation. Om samarbete med föräldrar fungerar gynnar även det eleven.
