Information om dyslexi

Vad är dyslexi?

Många har säkert hört begreppet dyslexi och vet att personer med dyslexi har svårt att läsa och stava, men mer vet man kanske inte. Problemet med dyslexi är att personer som har dyslexi kan läsa och förstå olika bra och de kan vara olika bra på att avkoda ord och förstå vad de läser. Det finns därför ingen universallösning eller förklaring som stämmer in på alla som har dyslexi. För att komplicera läget ytterligare, finns det personer som inte skulle konstateras ha dyslexi om de gjorde en utredning, men ändå har vad som kallas för språklig sårbarhet. Det innebär att de har svårt att läsa eller skriva, kan ha svårt att ta in vad de läser, kanske har svårt lära sig nya ord etc, men det är ändå inte dyslexi.

Dyslexi uppstår, eller snarare, märks, bara i kulturer där man har ett skriftspråk. Att tala lär vi oss genom att vara i en miljö där människor runt om oss talar. Det lilla barnet plockar upp språkljud redan inne i mammas mage och för ett barn som har normal hörsel, går denna process relativt enkelt. Förmågan att lära sig tala har vi alltså medfödd, lika väl som att vi lär oss gå. Att lära sig läsa och skriva däremot, är något människan själv uppfunnit och därför finns det ingen ”läsgen” eller ”skrivgen”. Däremot finns ett antal olika funktioner i hjärnan som vi använder när vi ska lära oss detta. Har man exempelvis problem med korttidsminnet, någon form av sämre hörsel, kanske en perceptionsstörning eller något annat, kan det påverka hur fort barnet förstår hur läsning går till. Man brukar tala om att ”knäcka koden”, d.v.s. barnet ska förstå systemet med alfabetet och hur ljud blir till ord. För en person med dyslexi kan det här kännas totalt oöverkomligt oh tidiga insatser redan i förskoleålder har visat sig ha en relativt bra effekt.

Det man idag känner till om dyslexi är att det finns skillnader i hjärnan hos en dyslektiker, jämfört med en hjärna utan dyslexi. Det handlar om skillnader ända ner på cellnivå som forskningen på senare år har kunnat konstatera. I nuläget finns det inte tillräckligt med den typen av information för att forskarna helt säkert kan presentera en fullständig bild, då vår hjärna är så komplex och de områden i hjärnan där man hittat dessa avvikelser, också kan påverka andra funktioner. Därför är man ännu så länge försiktig med att uttala sig om hur denna forskning ska användas. Målet är givetvis att se om de går att hjälpa personer med dyslexi så att de inte behöver kämpa så på grund av sitt handikapp, ja, för det är ett handikapp i vår moderna värld där alla förväntas läsa och skriva.